Dark side.- Kelly Clarkson.

Jag vet inte riktigt vad som hände med mig. En del i min hjärna sa åt mig att stanna. En annan del sa att jag skulle bara vända mig om och springa. Men allt jag gjorde var att stå stilla, säger inget. Bara stirrar på personen som var framför mig, Justin. Om jag kunde läsa tankar, skulle jag gjort det det direkt. Vad tänker han om just nu? Vilken idiot jag är som bara stirrar på honom, eller tänker han säga något? För att bryta tystnaden harklade jag mig och tog upp blicken. Jag skulle precis öppna munnen men blev avbryten. "Miley..?", Justin viska hest, vilket gjorde att en stöt far igenom min kropp. "Ja..", viskade jag lika hest. Han kom ihåg mig. Han visste vem jag var. Det enda jag ville göra nu, var att slänga mig i hans famn och säga att jag har saknat honom alla dessa år. Att det var mitt fel att vi bröt kontakten, att det inte bara var han som skulle ringa eller smsa. Men jag gjorde inget, förutom att kolla in i hans vackra, dock trötta hasselbruna ögon. Justin tog ett kliv fram, så jag kunde se hela honom. Förutom skuggan. Han hade på sig en vit t-shirt, med en väst över och ett par gråa mjukis. Snyggt, det passade perfekt till hans vältränade kropp. "Smiley?", mitt hjärta tog ett stort hopp när han sa mitt smeknamn. Det var han. Det var den justin som jag hade längtat efter i fyra hela år. Den Justin som hade det perfekta leendet, skrattet och den torra humorn. "JB..", mumlade jag. Ett leende smög sig fram på Justins läppar och smittades fram på mina.

Ett skratt flög ut ur min mun och jag började springa mot honom.

Justin log stort och fångade in mig i en mjuk kram. Jag kände hur tårarna ville komma fram, men jag höll dom kvar. "Miley.. Smiley..", sa Justin och drog ut ur hans famn, inte helt. Men nästan. Jag vågade inte möta hans blick. Jag ville inte veta vad dom speglade. Rädsla? Arghet? Gladhet? Förväntansfulla?

Tillslut mötte jag hans blick och jag kunde inte hålla känslorna inne. Tårarna började rinna ner för mina kinder. Justin var här.. han var här. Han stod framför mig, med ett leende. Ett leende som var äkta, Justin hade kommit ihåg mig.

-

Vi hade nu satt oss vid en sjö, som låg ungefär 5 minuter bort här i från. Till den sjön brukade vi också gå till. Vi satt nu på en sten, och sa inget. Jag visste inte vad jag skulle säga. 4 år senare, träffar jag Justin? Det känns som ett mirakel för min del, undrar vad han tänker? Tänk om han tycker jag är jätte tjock och jobbig? Jag kan inte bara börja prata.. som om inget hade hänt. Mycket har hänt, han har missat saker i mitt liv. Jag har missat saker i hans liv.

Jag hade tänkt på honom, dagar, nätter, sekunder och timmar. Han var i min hjärna dygnet runt.

"Miley.. jag vet inte vad jag ska säga..", hörde jag Justin mumla. "Inte jag heller..", viskade jag och kollade ut över den svarta sjön. Hur mycket var klockan? Halv 12? Mamma tror väl att jag är hemma hos Emliy. "Okej, det här kommer låta knäppt.", Justin tog ett djupt andetag och mötte min blick. "Berätta för mig vad jag har missat.. skolan.. din torra humor..", justin flinade stort och jag gapade stort. "Om det var någon som hade torr humor så var det du Justin! Men visst.", jag log mot honom och tänkte tillbaka lite. "Några månader efter att du.. stack.", började jag. "Skildes mamma och pappa, efter 28 år tillsammans.", jag mötte justins blick och dom lyste ledsamhet. Jag drog in ett djupt andetag. "Pappa träffade en annan kvinna, nu är dom gifta. Jag har alltså fått en till syster, vi är inte riktiga syskon.. men men.", Justin nickade och jag fortsatte. "Mamma bor fortfarande ensam i huset, med mig. Bara vi två.", jag log lite försiktigt. "Sen har du inte missat så mycket mera.", jag skrattade till och Justin nickade. "Berätta vad jag har missat nu.. Justin Bieber!", han skrattade högt och nickade. "Jag fixade med mitt album, gjorde konsärer, allt möjligt.", han log mot mig och jag nickade så han kunde fortsätta. "Gick på några awards, träffade polare.. ja, det var ungefär allt du har missat.", jag nickade och kollade ut över sjön. Helt plötsligt ställde Justin säg upp och tog av sig sina skor. "Justin, vad gör du?", frågade jag och han mötte min blick. "Vad ser det ut som? Badar!", jag rynkade pannan och ställde mig upp. Han fortsatte gå och stannade när vattnet kom upp till lite under knäna.

Jag bara skakade på huvudet och skrattade, medans jag började gå till sjöns start. Vattnet nuddade mina tår och jag stelnade till. Hur kunde han tänka på att bada i detta kalla vattnet?! Samma gamla Justin var kvar i honom, haha. "Det är kallt.", muttrade jag och Justin skrattade. "Kom igen, Miley!", Justin kom fram till mig och tog tag i mina händer. "Så kallt är det inte?", jag suckade bara och stirrade på honom. Han var galen, riktigt galen. Vi fortsatte att gå tills vi hade vattnet till knäna. Justin släppte mina händer och log mot mig. "Vad var det jag sa? Inte så kal..-", Justin hann inte säga mera innan jag hade börjat skvätta vatten på honom. Han tjöt till och stirrade på mig. "Du gjorde det inte!", jag skrattade och nickade. "Yes, i did it.", jag började backa och tillslut började jag springa in till gräset.

Men långt hann jag inte, innan jag kände Justins armar runt min midja och han svängde mig i luften. Jag skrattade högt och la mina händer runt hans nacke, och fortsatte skratta. Han tog tag i mina knäväck och höll mig som en liten bäbis. Han började springa så vattnet skvätte runt oss. Samma gamla Justin, fanns kvar i honom. Vilket glädje mig.

Men en orolig mag känsla hade tagit över min mage. Förlät jag Justin försnabbt? Jag menar, vi har inte setts på 4 år och vi håller på som att vi setts igår. Jag avbröt mina tankar när jag huttrade till och började frysa. "Fryser du?", sa Justin och jag nickade. Han ställde ner mig och vi började gå mot stenen där min och hans mobil låg, samt hans kepps. Jag tog upp min mobil och det började tjuta. "EMILY" Stod det med stora bokstäver. Jag log stort och tryckte på grön lur. "Emily!", jag mötte justins ansikte som log stort. "Miley, det har hänt något..", jag stelnade till och drog in ett andetag. "V-vad har hänt?", stammade jag fram och slutade att gå. "Din mamma..", viskade Emily ut. "Min mamma?! Vad har hänt?!", jag kände den stora klumpen i halsen komma. "Hon skulle handla mat till imorgon.. en bil kom.. hon krockade.", jag kände hur tårarna började, sakta med säkert rinna ner för mina kinder. Jag mötte Justins blick och han kollade oroligt på mig. "Hon är på sjukhuset Miley.. kom, det är kritiskt.", jag slängde snabbt på och ramlade ner på marken.

Mamma kan inte få skadas, hon barra får inte.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    "Aye man, hur mår du egentligen?", kenny viftade med sin hand framför mitt ansikte och jag suckade och drog handen över mitt ansikte. "Bra, trött bara..", sa jag och kenny nickade. "Gå och lägg dig gubben, det är en lång dag imorgon.", mam...

     Skolklockan ringde ut för lektionen och jag drog snabbt ihop mina böcker i en hög och drog in dom till mitt bröst. Var det den Justin? Eller var det bara en med exakt lika dana ögonfärg? Jag gick snabbt ut ur klassrummet utan att vänta på min...

  Agnes - One last time. År 1998: "Justin, är du säker att vi får gå ut nu?", frågade jag oroligt. Justin suckade och nickade. "Ja, Miley.", jag nickade och knöt mina skor. Justin tog tag i min hand och tog med mig ut ur huset. "Kom.", Justin...

Hej! Gud vad längesedan.. ^^ Skolan har börjat, vilket menas läxor+ franska läxor! Men jag ska skriva, ändå. Ska byta novell, och design. Hoppas det funkar för er! :D Skriver på prologen till den nya, men vi får se när den kommer ut!   Pu...

    "Ehm, min bästa kompis är här..", sa han och jag suckade. "Jaha?", sa jag och jag hördes viskandes igen. En stol drogs ut och jag hörde hur någon gick ut. "Du kanske vill se honom?", jag suckade och tog upp min blick. Jag möttes Ryans gröna...